Vad är epigenetik?


1

Ofta nämns Conrad Waddington (1905–1975) som den som myntade begreppet epigenetik. Det var 1942 som han definierade den som ”den gren av biologin som studerar orsakssambandet mellan generna och deras produkter, vilka skapar själva fenotypen”. Epigenetik omnämns i facklitteraturen så långt tillbaka som i mitten av 1800-talet, men själva tänkandet fanns redan hos Aristoteles (384–322 f. Kr.). Han trodde på epigenes – att en enskild organism utvecklas från något som från början saknar form. Denna kontroversiella åsikt utgjorde det främsta argumentet mot tanken att vi alla skulle utvecklas från mikroskopiska men fullständigt formade kroppar. Även idag pågår debatten om huruvida vi är färdigprogrammerade eller formas av miljön. Den vetenskapliga disciplinen epigenetik har uppkommit för att överbrygga detta gap mellan arv och miljö. Tjugohundratalets definition av epigenetiken skulle kunna vara att ”den handlar om studiet av ärftliga förändringar i genomfunktionen som uppträder utan någon förändring av DNA-sekvensen”. Men hur beskriver forskarna inom detta snabbt expanderande forskningsfält själva vad det handlar om?

”Epigenetik har alltid varit alla de märkliga och fantastiska företeelser som inte kan förklaras av genetiken.”
Denise Barlow (Wien, Österrike)

”DNA är bara ett band med inspelad information, och ett band är värdelöst utan en bandspelare. Epigenetik handlar om bandspelaren"
Bryan Turner (Birmingham, Sorbritannien)

”Jag skulle vilja ta en dator som metafor och säga att hårddisken är DNA och programmen på datorn epigenomet. Utan programmen skulle vi aldrig komma åt den specifika informationen på hårddisken. Men vissa områden är lösenordskyddade, och andra är öppna. Jag skulle säga att vi försöker förstå varför det är så: varför krävs det lösenord för vissa områden men inte för andra?“
Jörn Walter (Saarland, Tyskland)

”Det finns ungefär 2 m DNA i en cellkärna på bara några mikrometer. Vi håller på att lära oss om mekanismerna för hur cellmaskineriet lyckas komma åt rätt DNA-delar, med tanke på hur oerhört liten cellkärnan är.”
Gunter Reuter (Halle, Tyskland)

”För att informationshanteringen i cellkärnan ska fungera måste den genetiska informationen vara mycket, mycket tätt packad i genomet. Samtidigt finns det genetisk information som måste vara igång och aktiv hela tiden, t.ex. hushållningsgener. Så epigenetik är lite grand som informationshantering i hemmet – sådant som du behöver dagligdags stuvar du aldrig undan, men dina gamla skrivhäften från skoltiden har du nerpackade i lådor på vinden.”
Peter Becker (München, Tyskland)

”Vi skulle kanske kunna säga att skillnaden mellan genetik och epigenetik är ungefär som skillnaden mellan att skriva och läsa en bok. När en bok är färdigskriven och når ut till läsarna är texten (generna, eller den information som lagras i DNA) den samma i alla exemplar. Men varje enskild läsare gör sin egen tolkning av det som står i boken. Under läsningen låter de sina egna känslor och associationer styra vad boken säger till dem. Epigenetiken fungerar på ungefär samma sätt: en bestämd mall – antingen det nu är en bok eller den genetiska koden – läses och tolkas på olika sätt beroende på vem det är som läser, och under vilka förhållanden”
Thomas Jenuwein (Wien, Österrike)